Tankar efter Touren

     

     Så var nu Tour de Ski  avslutat för denna gång och det var ju ingen direkt minnesvärd tillställning för Sveriges del,bortsett från Charlottes klättring uppför backen sista dan. Nu var ju våra främsta elitåkare förhindrade att delta av olika anledningar .Några hade valt att satsa på långlopp istället.

                Det som verkar märkligast är att dessa elitidrottare tycks vara sjuka för det mesta .Nu är ju sjukdom något relativt,och man gör knappast ett 15-km lopp i fristil om man känner sig lita hängig. Så har vi detta med överträning. Om man tränar så extremt som dessa elitskidåkare gör är man mer mottaglig för infektioner av olika slag. Både Emil Jönsson och Anna Haag tycks ha någon sorts allergi . 

                 Träningsmängden: Om Anders Svanebo tränar 7-800 timmar om året så tränar Charlotte Kalla ungefär 900 och Therese Johaug 1000 timmar!  Nu kan ju inte vem som helst träna 1000 timmar om året utan att riskera en totalkollaps. Man måste således ha generna på sin sida.

        Frågan är ju då om vi ska ge upp hoppet om att kunna utmana de rödklädda. Det är ju ofrånkomligen så att längdskidåkning är en mycket större sak i Norge än här .Man måste bestämma sig rätt tidigt om man ska satsa på denna slitsamma sport . Svenska ungdomar kanske väljer ishockey ,bandy eller fotboll .Således får man ju inte så brett urval. I Sverige har urbaniseringen gått längre än i Norge. Våra elitskidåkare kommer ju främst ifrån Dalarna ,Norrbotten och Jämtland .Mer sällan från våra storstadsområden.

                  Nu får vi väl hoppas att Calle H ,Marcus Hellner och Jönsson har tillfrisknat till VM i  Lahtis nästa år.Dessutom bör vi väl kunna se fram emot ett genombrott av de yngre förmågorna kanske redan i år.

                    Nu ska vi inte glömma att det pågår en långloppscup som heter Ski-Classics där våra svenska åkare har gjort bra ifrån sig. Man kan ju undra varför den har fått så lite uppmärksamhet i media.