Daniel Suhonen har gett ut en uppmärksammad bok i ämnet som nu finns att köpa i pocket för 45:- på Ad.Libris. Lagom pris för en pensionär. Boken är på ung 550 sidor så författaren har gått grundligt tillväga. Han var talskrivare åt Juholt under den aktuella tiden och följde händelserna på nära håll. Dessutom var han chefredaktör på Tiden.
Författaren har i det närmaste återgett varje replik som fälldes i olika sammanhang så ibland blir det lite tröttande ,och man kan skumma igenom vissa avsnitt utan att förlora för mycket.
Det är en skrämmande bild av politiken och inte minst av S-partiet man får . Dessa politikerbroilers som känner varann sedan de var unga och skolats på Bommersvik och i riksdagsgrupper .De ideologiska och personliga konflikter och rivaliteter som vuxit fram i SSU-tiden bär man med sig när man blivit medelålders och har många riksdagsår bakom sig. Karriären blir det viktigaste och när man inte lyckats nå de högsta positionerna kan man alltid gå över till det privata näringslivet ,eller bankvärlden och bli PR-konsult med hög lön och en rätt behaglig tillvaro.
Man kan tycka att om Ronald Reagan kunde vara president över hela USA i flera år borde väl Juholt klarat av att vara partiledare,om blott han haft det rätta stödet i organisationen. Kanske han bara blev en katalysator för de djupa klyftor som tycks finnas inom partiet. Det finns en tendens att när nu partierna tycks bli alltmer lika varann åtminstone ur ett väljarperspektiv ,så blir det allt starkare motsättningar inom partierna ,framför allt mellan partitoppen och de olika distrikten.Det är uppenbart att det fanns många som var helt emot att Juholt blev partiledare. Således var det inte så väl genomtänkt att utse honom även om han hade sina goda egenskaper. Framför allt ska ingen behöva bli utsatt för den press som han blev. Trots allt hade han ju inte bett om att bli partiledare.
När jag nu plöjt igenom boken kan jag ju konstatera att jag inte blev så mycket klokare. I am still confused but on a higher level.
