Det handlar om integration

Yasri Khan

Nu har mediaintresset för Yasri Khans uteblivna handslag ebbat ut och kvällspressen har fått andra saker att tänka på .Många tycker kanske att det inte var så mycket att orda om ,och att man får väl hälsa som man vill.Frågan är om det är så enkelt. Folkvettsexperten Magdalena Ribbing sa på sitt snusförnuftiga sätt att i vår del av världen är det en förolämpning att inte ta emot en utsträckt hand .Om man nu är folkvalt ombud för sina partisympatisörer får man ju gå lite utanför sina personliga intressen. Frågan är vem som ska behöva anpassa sig till vem. En av dessa självutnämnda representanter för Sveriges Muslimer sa i en radiointervju för något år sedan att muslimerna inte skulle bli assimilerade som judarna blivit ,utan integration för honom var att majoritetssamhället steg för steg skulle anpassa sig till muslimerna .En sorts kokta grodans princip alltså.
                  Den notoriskt naiva demokratiministern Bah Kunke säger att det är upp till var och en att avgöra hur man vill hälsa. Kan man hälsa med den gamla romarhälsningen med utsträckt högerhand kanske. Det skulle inte bli så uppskattat av demokratiministern. Någon kanske vill hälsa genom att vända baken till och lägga av en brakskit.
                Samuel Huntington skriver i sin berömda bok om Civilisationernas Kamp att inte i något land där muslimer är i minoritet är de välintegrerade som grupp. Det uppstår alltid friktioner och de känner sig diskriminerade . Först när Islam får dominera är de nöjda,men då finns det alltid någon annan som tolkat Islam fel. Jag är benägen att tro att det ligger mycket sanning i vad Huntington skriver.
                    Det finns en hel del forskning som ger vid handen att grenar av Muslimska Brödraskapet i Europa använder politiska partier och andra organisationer som plattform för att sprida sin religion. Det finns ingen opolitisk Islam och det måste vara problematiskt att synkronisera en religion som samtidigt  en djupt konservativ politisk ideologi med ett modernt demokratiskt parti. 
                     Det är bra att Yasri Khan hoppar av politiken. Ska han vara valt ombud för svenska folket kan han nog inte agera som representant för en religiös grupp som inte känner sig bekväma med Sverige.
                       
                     

Nyårsnattens efterdyningar

När nu det mesta har blivit sagt efter händelserna i Köln ,Kalmar ,Kungsträdgården i Stockholm mm borde det inte finnas så mycket att tillägga. När man hör vad vissa radikalfeminister säger har det alltid varit så att vi män är potentiella våldtäktsmän och det som utspelats i Köln och andra platser är vardag för de flesta kvinnor. Man kan ju undra varför då kvinnor som var på plats säger att man aldrig har varit med om något liknande tidigare och att man kunnat känna sig säker även i stora folksamlingar .Liksom i krig är den absoluta sanningen svår att fånga ,och liksom i krig är det inte de etablerade experterna som man ska lyssna på och i så fall ska  man fråga sig  på vilken sida de står.
                        När jag på 1970-talet gick min dstriktssköterskeutbildning blev jag intresserad av etnologi och sociologi. Det låg också lite i tiden att man skulle förstå människan som en del av ett socialt och kulturellt sammanhang. En av mina favoriter var etnologen Jonas Frykman. Han skrev på ett ställe att kultur är farligt. Med detta ville ha ju säga att kultur inte bara var mat,musik och fina kläder. Det var också ett vi och dom-tänkande ,som utestängde de som inte tillhörde samma kultur. Dessutom vet vi ju alla att kultur är också alla våra föreställningar om rätt och fel,och hur vi ska vara mot varandra. Det handlar ju även om hur vi kanaliserar och hanterar saker som har med våra behov att göra,t.ex vad som går att äta och vad som är äckligt eller förbjudet. När det gäller frågan om  sexualitet och släktets vidmakthållande är detta med kultur alldeles särskilt påtaglig. Sexualiteten är ju som bekant ett universellt fenomen och kanske den allra starkaste drivkraften för mänskligt beteende. Däremot hur vi ska handskas med denna kraft är ju i hög grad bundet av kulturella och religiösa normer. För ett folk som ständig befinner sig i en extrem fysisk utsatthet ,är ju fortplantningen och upprätthållande av stammens överlevnad av största vikt. Individen får här underordna sig och han är i första hand representant för sin klan eller stam.
                         Eftersom vi inte i ett ordnat samhälle kan omedelbart tillgodose våra driftsimpulser har varje samhälle någon form av reglering och ett normsystem förutom vilket det skulle bli djungelns lag som rådde. Dessa normsystem kan skilja sig rätt mycket  mellan olika kulturer.
                 I den arabisk-muslimska kulturen utgår man ifrån att mannen är helt okapabel att kontrollera sina drifter. Det lígger därför på kvinnans ansvar att inte hetsa män sexuellt och signalera att man är anständig .För att vara på den säkra sidan ska kvinnan klä sig så att knappt mer än ansiktet syns ibland inte ens det.
                             När vinddrivna killar från Nordafrika kommer hit till norden och ser dessa lättklädda tjejer som kanske i vissa fall beter sig utmanande (Jag har sett sådant med egna ögon) är det kanske inte förvånande att de tror att här är det fritt fram.
              I en TV-intervju med tre tonårstjejer säger en att det är vanligt med sexuella trakasserier  i ungdomsmiljöerna idag. Det är inte bara killar med invandrarbakgrund utan också vanliga svenska killar som beter sig illa .En annan tjej säger att när det gäller dessa "ensamkommande flyktingbarn " är det en skillnad; nämligen att de tycks tro att det är helt ok. och tillåtet att antasta främmande tjejer på offentlig plats. Det senare klipptes bort i nästa nyhetssändning.
                        Idag har vår lokaltidning en stort uppslagen artikel om sexuella trakasserier bland ungdomar .Några kvinnor får svara på en fråga om de själva utsatts .Svaren varierar från någon gång i veckan till aldrig. En äldre kvinna uppger att hon i yngre dagar kunde få en dask i baken på sin arbetsplats,annars  mindes hon inte så noga. Nu kan man fråga sig varför man gör denna artikel just nu. Varför skriver man inte istället om de aktuella händelserna .Det är väl ändå en skillnad att få en klapp i baken av en arbetskamrat än att bli utsatt för en samordnad attack av ett gäng som sökt sig till platsen enbart för att ofreda och rentav genomföra våldtäkt. Man kan ju undra vilket syfte tidningsredaktionen har. På mig verkar det som att man endast vill relativisera de aktuella händelserna och flytta fokus ,alltså en sorts whataboutism.
                       I morse när jag slog på radion och skulle höra de lokala nyheterna var det ett samtal om just detta med sexuella trakasserier.Någon menade att man skulle börja prata med barnen om detta redan i förskolan och förklara att det inte var ok att tafsa på någon som inte önskade det.  Samtidigt får vi veta att man idag väckt åtal mot en 26-åring från ett asylboende i Köln. Dessutom har det kommit in runt 500 anmälningar. Man skulle kanske ha pratat lite i förskolan. Nu tror jag nog inte att de aktuella gärningsmännen gått i någon förskola . I vilket fall som helst lär polisen få en del att göra om man ska ta upp alla 500 anmälningar.
                         Jag tänker tillbaka på min egen uppväxt och skoltid. I regel betraktade vi tjejerna som kompisar och det var väl otänkbart att vi skulle tafsa eller komma med sexuella anspelningar åtminstone på skoltid. Det hela var ju för det mesta  väldigt oskyldigt.På lördagskvällen gick man till folkan och dansade .Då fick man ju möjlighet att komma lite närmare de unga damerna .Många behövde nog något stärkande inför västen för att våga gå och bjuda upp. Man hade ju en del inbyggda spärrar innan man vågade visa intresse. 
                                     Jag minns en gång i folkskolan .Det måste ha varit i 4:e klass så vi väl runt 10 år.Det blev ett väldigt rabalder eftersom några av de mer förslagna pojkarna hade tagit några av tjejerna "under magen".Själv var jag helt oskyldig men så var jag ju född lite sent på året och utvecklades lite sent.Någon sexualundervisning att tala om hade vi ju egentligen inte,utan det lilla vi hade var ytterst elementärt. Det mesta fick man veta av äldre grabbar .Vi killar pratade ju en del om sex,men visste mycket lite. Vad man sa tjejerna emellan vet jag egentligen inte. Episoden på skolgården på 50-talet var ju rena barnsligheten och var väl uttryck för ett vaknande intresse för det andra könet.
                    Det har nog förekommit tidigare också att någon i fyllan har varit lite väl närgången på någon ung dam.Då har han nog kunnat räkna med att få en örfil och blivit utskämd. Det har nog funnits de som utnyttjat folksamlingar till att trycka sig inpå någon ,men då har det betraktats närmast som ett abnormt beteende. 
                       Så långt jag kan se är dessa massövergrepp vi nu har bevittnat en ny företeelse som vi tidigare sett mest på Tahirtorget i Kairo och liknande ställen.
                        Ska det behöva gå så långt som att all beröring människor emellan ska betraktas som ett övergrepp och vara straffbart ,då har vi verkligen uppnått det mångkulturella samhället.
                             
                        
                        
                 

Tankar efter Touren

     

     Så var nu Tour de Ski  avslutat för denna gång och det var ju ingen direkt minnesvärd tillställning för Sveriges del,bortsett från Charlottes klättring uppför backen sista dan. Nu var ju våra främsta elitåkare förhindrade att delta av olika anledningar .Några hade valt att satsa på långlopp istället.

                Det som verkar märkligast är att dessa elitidrottare tycks vara sjuka för det mesta .Nu är ju sjukdom något relativt,och man gör knappast ett 15-km lopp i fristil om man känner sig lita hängig. Så har vi detta med överträning. Om man tränar så extremt som dessa elitskidåkare gör är man mer mottaglig för infektioner av olika slag. Både Emil Jönsson och Anna Haag tycks ha någon sorts allergi . 

                 Träningsmängden: Om Anders Svanebo tränar 7-800 timmar om året så tränar Charlotte Kalla ungefär 900 och Therese Johaug 1000 timmar!  Nu kan ju inte vem som helst träna 1000 timmar om året utan att riskera en totalkollaps. Man måste således ha generna på sin sida.

        Frågan är ju då om vi ska ge upp hoppet om att kunna utmana de rödklädda. Det är ju ofrånkomligen så att längdskidåkning är en mycket större sak i Norge än här .Man måste bestämma sig rätt tidigt om man ska satsa på denna slitsamma sport . Svenska ungdomar kanske väljer ishockey ,bandy eller fotboll .Således får man ju inte så brett urval. I Sverige har urbaniseringen gått längre än i Norge. Våra elitskidåkare kommer ju främst ifrån Dalarna ,Norrbotten och Jämtland .Mer sällan från våra storstadsområden.

                  Nu får vi väl hoppas att Calle H ,Marcus Hellner och Jönsson har tillfrisknat till VM i  Lahtis nästa år.Dessutom bör vi väl kunna se fram emot ett genombrott av de yngre förmågorna kanske redan i år.

                    Nu ska vi inte glömma att det pågår en långloppscup som heter Ski-Classics där våra svenska åkare har gjort bra ifrån sig. Man kan ju undra varför den har fått så lite uppmärksamhet i media.