Det kan knappast undgått någon att min avlägsne släkting David Lagercrantz kommit ut med en ny bok. Den har fått en ofattbar uppmärksamhet i media,och redan finns ett helt bokställ i vår hemköpsbutik med enbart Lagercrantz bok. Det ges ju hela tiden ut nya böcker,så man kan fråga sig varför just denna fått så stor uppmärksamhet. Det har ju också kommit kritik som gått ut på att man inte får exploatera den sakrosankte Stieg Larssons romanfigurer.
Varför skriver man en bok överhuvudtaget och varför läser man den när det finns så mycket annat att göra.Camilla Läckberg sticker inte under stol med att hon bara vill erbjuda läsaren en stunds avkoppling. Det kan man väl inte säga något om .Människor som kanske har en tråkig vardag,ett stressigt jobb ,kanske är arbetslösa,eller tycker om att läsa,kan ha stunden i läsfåtöljen att se fram emot under dagen. Kanske har man en bok på nattduksbordet och läser ett par sidor innan man somnar. För egen del vill jag nog få ut lite mer än stundens avkoppling när jag tar mig tid att läsa en roman. Ofta behandlar ju skönlitteratur någon form av tema,och sätter liv på det som annars bara skulle bli siffror och statistik. Skönlitteraturen ger oss förutom vissa fakta bilder.,bilder som kan vara mer eller mindre sanna.
hur skulle vår bild av fattigsverige vara utan författare som Ivar Lo och Moa Martinsson. Vilhelm Mobergs utvandrarserie har ju betytt oerhört mycket för vår bild av utvandringen till Amerika för 100-150 år sedan.Listan kan göras lång av författare som haft mycket att säga.Teodor Kallifatides,Günther Grass,,Leon Uris. Alla har på olika sätt berikat vår föreställningsvärld. Även deckarförfattare som Leif GW och Jens Lapidus har ju inblickar i den kriminella världen som man delar med sig av samtidigt som man kokar ihop en spännande story.
Problematiskt blir det med dessa författare som skriver spänningsromaner och vill påskina att man har något viktigt att säga om samhället .Jag tänker då närmast på författare som Henning Mankell och Stieg Larsson. Har Stieg Larssons paranoida och konspiratoriska samhälle något att göra med Sverige av idag. Vad har Henning Mankell egentligen att säga förutom en sliten klichebild av en medelålders polis som har svårt med relationer och dricker för mycket. Jodå ,jag kan se på Wallander på TV om jag inte har något bättre för mig.
Frågan kvarstår; Var det nödvändigt att skriva den fjärde millenniumboken? Räckte det inte med de tre som redan skrivits?
För min egen del så lär det nog dröja innan jag tar mig an Lagercrantz senaste verk. Det finns helt enkelt för mycket annat att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar