Felgissningar och konspirationsteorier.

           Det har nu gått 3 år sedan terrorattentatet och massakern i Norge. Jag minns hur jag reagerade när jag fick den första rapporten. Gerd och jag hade varit på en 2-dagarsresa med bil runt i Uppland och vi höll på att packa upp ,när jag som vanligt slog på TV:n för att se på Rapport.
                      Min första tanke när jag hörde att en stor bomb sprängts i regeringskansliet i Oslo ,var att det var en terrorist med kopplingar till Mellanöstern  som begått dådet. Jag var av allt att döma i gott sällskap,ty till och med en islamistisk grupp tog på sig skulden  eller äran hur man nu föredrar att se det.
        Snart fick vi ju klart för oss att vi varit på fel spår. Nu skäms jag inte för det, ty alla som sett en Beck-film eller liknande vet att det preliminära antagandet kan visa sig vara fel. Hade jag däremot trots alla överväldigande belägg vidhållit  min ståndpunkt att det egentligen var en islamistgrupp som begått dådet för att kunna ge skulden på högerextremisterna ,så hade man med all rätt kunnat anklaga mig för konspirationstänkande .
           Jag kommer osökt att tänka på en annan  stor händelse som satt djupa spår i vårt sätt att se på världen ,nämligen terrordåden mot World Trade Center 2001. Bland många andra intervjuade man en ung gymnasist med omisskännlig förortsbryning. Han sade sig vara helt övertygad om att det var Judarna som låg bakom terrordådet mot World Trade Center. Man hade begått dådet för att sedan kunna lägga skulden på muslimerna .
                   Vad som skrämmer åtminstone mig är att det fortfarande finns många i våra förorter som vidhåller att det är Judarna som begick dåden 11/9 -01, inte bara här i Sverige utan i Europa och USA,samt naturligtvis i den muslimska världen.
                    Det är ingen skam att ta fel,men det är en annan sak att vidhålla felaktiga förställningar trots överväldigande bevis.