onsdag 23 juli 2014

Felgissningar och konspirationsteorier.

           Det har nu gått 3 år sedan terrorattentatet och massakern i Norge. Jag minns hur jag reagerade när jag fick den första rapporten. Gerd och jag hade varit på en 2-dagarsresa med bil runt i Uppland och vi höll på att packa upp ,när jag som vanligt slog på TV:n för att se på Rapport.
                      Min första tanke när jag hörde att en stor bomb sprängts i regeringskansliet i Oslo ,var att det var en terrorist med kopplingar till Mellanöstern  som begått dådet. Jag var av allt att döma i gott sällskap,ty till och med en islamistisk grupp tog på sig skulden  eller äran hur man nu föredrar att se det.
        Snart fick vi ju klart för oss att vi varit på fel spår. Nu skäms jag inte för det, ty alla som sett en Beck-film eller liknande vet att det preliminära antagandet kan visa sig vara fel. Hade jag däremot trots alla överväldigande belägg vidhållit  min ståndpunkt att det egentligen var en islamistgrupp som begått dådet för att kunna ge skulden på högerextremisterna ,så hade man med all rätt kunnat anklaga mig för konspirationstänkande .
           Jag kommer osökt att tänka på en annan  stor händelse som satt djupa spår i vårt sätt att se på världen ,nämligen terrordåden mot World Trade Center 2001. Bland många andra intervjuade man en ung gymnasist med omisskännlig förortsbryning. Han sade sig vara helt övertygad om att det var Judarna som låg bakom terrordådet mot World Trade Center. Man hade begått dådet för att sedan kunna lägga skulden på muslimerna .
                   Vad som skrämmer åtminstone mig är att det fortfarande finns många i våra förorter som vidhåller att det är Judarna som begick dåden 11/9 -01, inte bara här i Sverige utan i Europa och USA,samt naturligtvis i den muslimska världen.
                    Det är ingen skam att ta fel,men det är en annan sak att vidhålla felaktiga förställningar trots överväldigande bevis. 
         

onsdag 2 juli 2014

Tankar om Almedalsveckan.

Almedalen i Visby
               Att det är fotbolls-VM lär ju inte undgått någon.Den uppmärksamme TV-tittaren har nog också lagt märke till att det är den årliga politikerveckan i Almedalen i Visby. Jag får tillstå att jag inte suttit klistrad framför TV:n för att slippa missa något. Men ändå tycker jag mig ha fått en bild av hur veckan har varit. Det återstår visserligen några partier ,men ändå kan man göra en viss sammanfattning av vad som hittills sagts.
            Aldrig har väl så många lovat så mycket till så många utan att kunna förklara riktigt hur man tänkt det ska gå till. Stefan Lövén har ju vuxit till sig som retoriker,men det finns risk för att han råkar lika illa ut som H.Juholt om han inte kan komma med något mer konkret. S. ekonomiska taleskvinna Magdalena Andersson avslöjade att man har vissa planer på att beskatta bankerna mer,eftersom det där finns pengar och man nu har mycket stora vinstmarginaler. Finansminister Borg lägger panna i bekymrade veck,och S.tidigare talesman  Tomas Östros är mycket kritisk. Det är ju ofta var man sitter som avgör vaar man står i en fråga. Östros har en annan roll nu. 
                Under de två mandatperioder som Alliansen haft majoritet i Riksdagen, har man i stort sett gjort vad man lovat göra . Resultaten har inte uteblivit .Den effekt som man säger sig velat uppnå har dock i regel uteblivit .Arbetslösheten är lika hög .Skolresultaten sjunker. 
       Däremot har de effekter man kunnat vänta sig inträffat. De rika har blivit ännu rikare. Klyftorna i samhället har ökat,vilket medfört social oro främst i våra segregerade förorter.Det fria skolvalet har medfört en mer segregerad skola.
                    Ingen har ju kunnat undgå att se att det ena området efter det andra är underfinansierat , från Järnvägen till försvaret. Nu talas det om indragningar i kustbevakningen. Det fattas pengar överallt. Ingen ska få mig att tro annat än att det är ett resultat av de stora skattesänkningarna . Det är lätt att klämma ut innehållet i en tub,men svårare att klämma tillbaka det.Minsta tal om skattesänkningar utlöser ett ramaskri hos det borgerliga etablissemanget. Jimmie Åkesson anser sig kunna finansiera det mesta med minskat asylmottagande. Man får förmoda att han grovt överskattar effekten av en restriktivare,hur motiverad den än kan tyckas vara.Gudrun Schyman sticker inte under stol med att det kommer att bli skattehöjningar om hon får något att säga till om. Det är lite svårt att ta henne på fullt allvar, hon som inte kan se någon större skillnad på Talibanernas jämställdhetspolitik och den vi har här i Sverige. Stefan Lövén får ingen lätt uppgift om ha ska få till en regering,med alla dessa starka viljor. Det faktum att en rad kaxiga småpartier tar allt större plats på de etablerade partiernas bekostnad ,kan tyda på att många människor känner misstro mot politiken. Verkligheten har en besvärande tendens att komma ikapp . Förr eller senare blir man såvitt jag kan förstå tvungen att överge den traditionella blockpolitiken. Det går ju i andra länder. Jimmie Åkessons SD kommer att få svårt att bli betraktat som ett normalt parti .Förhistorien kommer alltid att spöka .Per Engdahls fascistparti finns i allas minne. Då var Pia Kjaersgaard betydligt smartare som bildade ett helt nytt parti.