Det handlar om integration

Yasri Khan

Nu har mediaintresset för Yasri Khans uteblivna handslag ebbat ut och kvällspressen har fått andra saker att tänka på .Många tycker kanske att det inte var så mycket att orda om ,och att man får väl hälsa som man vill.Frågan är om det är så enkelt. Folkvettsexperten Magdalena Ribbing sa på sitt snusförnuftiga sätt att i vår del av världen är det en förolämpning att inte ta emot en utsträckt hand .Om man nu är folkvalt ombud för sina partisympatisörer får man ju gå lite utanför sina personliga intressen. Frågan är vem som ska behöva anpassa sig till vem. En av dessa självutnämnda representanter för Sveriges Muslimer sa i en radiointervju för något år sedan att muslimerna inte skulle bli assimilerade som judarna blivit ,utan integration för honom var att majoritetssamhället steg för steg skulle anpassa sig till muslimerna .En sorts kokta grodans princip alltså.
                  Den notoriskt naiva demokratiministern Bah Kunke säger att det är upp till var och en att avgöra hur man vill hälsa. Kan man hälsa med den gamla romarhälsningen med utsträckt högerhand kanske. Det skulle inte bli så uppskattat av demokratiministern. Någon kanske vill hälsa genom att vända baken till och lägga av en brakskit.
                Samuel Huntington skriver i sin berömda bok om Civilisationernas Kamp att inte i något land där muslimer är i minoritet är de välintegrerade som grupp. Det uppstår alltid friktioner och de känner sig diskriminerade . Först när Islam får dominera är de nöjda,men då finns det alltid någon annan som tolkat Islam fel. Jag är benägen att tro att det ligger mycket sanning i vad Huntington skriver.
                    Det finns en hel del forskning som ger vid handen att grenar av Muslimska Brödraskapet i Europa använder politiska partier och andra organisationer som plattform för att sprida sin religion. Det finns ingen opolitisk Islam och det måste vara problematiskt att synkronisera en religion som samtidigt  en djupt konservativ politisk ideologi med ett modernt demokratiskt parti. 
                     Det är bra att Yasri Khan hoppar av politiken. Ska han vara valt ombud för svenska folket kan han nog inte agera som representant för en religiös grupp som inte känner sig bekväma med Sverige.
                       
                     

Nyårsnattens efterdyningar

När nu det mesta har blivit sagt efter händelserna i Köln ,Kalmar ,Kungsträdgården i Stockholm mm borde det inte finnas så mycket att tillägga. När man hör vad vissa radikalfeminister säger har det alltid varit så att vi män är potentiella våldtäktsmän och det som utspelats i Köln och andra platser är vardag för de flesta kvinnor. Man kan ju undra varför då kvinnor som var på plats säger att man aldrig har varit med om något liknande tidigare och att man kunnat känna sig säker även i stora folksamlingar .Liksom i krig är den absoluta sanningen svår att fånga ,och liksom i krig är det inte de etablerade experterna som man ska lyssna på och i så fall ska  man fråga sig  på vilken sida de står.
                        När jag på 1970-talet gick min dstriktssköterskeutbildning blev jag intresserad av etnologi och sociologi. Det låg också lite i tiden att man skulle förstå människan som en del av ett socialt och kulturellt sammanhang. En av mina favoriter var etnologen Jonas Frykman. Han skrev på ett ställe att kultur är farligt. Med detta ville ha ju säga att kultur inte bara var mat,musik och fina kläder. Det var också ett vi och dom-tänkande ,som utestängde de som inte tillhörde samma kultur. Dessutom vet vi ju alla att kultur är också alla våra föreställningar om rätt och fel,och hur vi ska vara mot varandra. Det handlar ju även om hur vi kanaliserar och hanterar saker som har med våra behov att göra,t.ex vad som går att äta och vad som är äckligt eller förbjudet. När det gäller frågan om  sexualitet och släktets vidmakthållande är detta med kultur alldeles särskilt påtaglig. Sexualiteten är ju som bekant ett universellt fenomen och kanske den allra starkaste drivkraften för mänskligt beteende. Däremot hur vi ska handskas med denna kraft är ju i hög grad bundet av kulturella och religiösa normer. För ett folk som ständig befinner sig i en extrem fysisk utsatthet ,är ju fortplantningen och upprätthållande av stammens överlevnad av största vikt. Individen får här underordna sig och han är i första hand representant för sin klan eller stam.
                         Eftersom vi inte i ett ordnat samhälle kan omedelbart tillgodose våra driftsimpulser har varje samhälle någon form av reglering och ett normsystem förutom vilket det skulle bli djungelns lag som rådde. Dessa normsystem kan skilja sig rätt mycket  mellan olika kulturer.
                 I den arabisk-muslimska kulturen utgår man ifrån att mannen är helt okapabel att kontrollera sina drifter. Det lígger därför på kvinnans ansvar att inte hetsa män sexuellt och signalera att man är anständig .För att vara på den säkra sidan ska kvinnan klä sig så att knappt mer än ansiktet syns ibland inte ens det.
                             När vinddrivna killar från Nordafrika kommer hit till norden och ser dessa lättklädda tjejer som kanske i vissa fall beter sig utmanande (Jag har sett sådant med egna ögon) är det kanske inte förvånande att de tror att här är det fritt fram.
              I en TV-intervju med tre tonårstjejer säger en att det är vanligt med sexuella trakasserier  i ungdomsmiljöerna idag. Det är inte bara killar med invandrarbakgrund utan också vanliga svenska killar som beter sig illa .En annan tjej säger att när det gäller dessa "ensamkommande flyktingbarn " är det en skillnad; nämligen att de tycks tro att det är helt ok. och tillåtet att antasta främmande tjejer på offentlig plats. Det senare klipptes bort i nästa nyhetssändning.
                        Idag har vår lokaltidning en stort uppslagen artikel om sexuella trakasserier bland ungdomar .Några kvinnor får svara på en fråga om de själva utsatts .Svaren varierar från någon gång i veckan till aldrig. En äldre kvinna uppger att hon i yngre dagar kunde få en dask i baken på sin arbetsplats,annars  mindes hon inte så noga. Nu kan man fråga sig varför man gör denna artikel just nu. Varför skriver man inte istället om de aktuella händelserna .Det är väl ändå en skillnad att få en klapp i baken av en arbetskamrat än att bli utsatt för en samordnad attack av ett gäng som sökt sig till platsen enbart för att ofreda och rentav genomföra våldtäkt. Man kan ju undra vilket syfte tidningsredaktionen har. På mig verkar det som att man endast vill relativisera de aktuella händelserna och flytta fokus ,alltså en sorts whataboutism.
                       I morse när jag slog på radion och skulle höra de lokala nyheterna var det ett samtal om just detta med sexuella trakasserier.Någon menade att man skulle börja prata med barnen om detta redan i förskolan och förklara att det inte var ok att tafsa på någon som inte önskade det.  Samtidigt får vi veta att man idag väckt åtal mot en 26-åring från ett asylboende i Köln. Dessutom har det kommit in runt 500 anmälningar. Man skulle kanske ha pratat lite i förskolan. Nu tror jag nog inte att de aktuella gärningsmännen gått i någon förskola . I vilket fall som helst lär polisen få en del att göra om man ska ta upp alla 500 anmälningar.
                         Jag tänker tillbaka på min egen uppväxt och skoltid. I regel betraktade vi tjejerna som kompisar och det var väl otänkbart att vi skulle tafsa eller komma med sexuella anspelningar åtminstone på skoltid. Det hela var ju för det mesta  väldigt oskyldigt.På lördagskvällen gick man till folkan och dansade .Då fick man ju möjlighet att komma lite närmare de unga damerna .Många behövde nog något stärkande inför västen för att våga gå och bjuda upp. Man hade ju en del inbyggda spärrar innan man vågade visa intresse. 
                                     Jag minns en gång i folkskolan .Det måste ha varit i 4:e klass så vi väl runt 10 år.Det blev ett väldigt rabalder eftersom några av de mer förslagna pojkarna hade tagit några av tjejerna "under magen".Själv var jag helt oskyldig men så var jag ju född lite sent på året och utvecklades lite sent.Någon sexualundervisning att tala om hade vi ju egentligen inte,utan det lilla vi hade var ytterst elementärt. Det mesta fick man veta av äldre grabbar .Vi killar pratade ju en del om sex,men visste mycket lite. Vad man sa tjejerna emellan vet jag egentligen inte. Episoden på skolgården på 50-talet var ju rena barnsligheten och var väl uttryck för ett vaknande intresse för det andra könet.
                    Det har nog förekommit tidigare också att någon i fyllan har varit lite väl närgången på någon ung dam.Då har han nog kunnat räkna med att få en örfil och blivit utskämd. Det har nog funnits de som utnyttjat folksamlingar till att trycka sig inpå någon ,men då har det betraktats närmast som ett abnormt beteende. 
                       Så långt jag kan se är dessa massövergrepp vi nu har bevittnat en ny företeelse som vi tidigare sett mest på Tahirtorget i Kairo och liknande ställen.
                        Ska det behöva gå så långt som att all beröring människor emellan ska betraktas som ett övergrepp och vara straffbart ,då har vi verkligen uppnått det mångkulturella samhället.
                             
                        
                        
                 

Tankar efter Touren

     

     Så var nu Tour de Ski  avslutat för denna gång och det var ju ingen direkt minnesvärd tillställning för Sveriges del,bortsett från Charlottes klättring uppför backen sista dan. Nu var ju våra främsta elitåkare förhindrade att delta av olika anledningar .Några hade valt att satsa på långlopp istället.

                Det som verkar märkligast är att dessa elitidrottare tycks vara sjuka för det mesta .Nu är ju sjukdom något relativt,och man gör knappast ett 15-km lopp i fristil om man känner sig lita hängig. Så har vi detta med överträning. Om man tränar så extremt som dessa elitskidåkare gör är man mer mottaglig för infektioner av olika slag. Både Emil Jönsson och Anna Haag tycks ha någon sorts allergi . 

                 Träningsmängden: Om Anders Svanebo tränar 7-800 timmar om året så tränar Charlotte Kalla ungefär 900 och Therese Johaug 1000 timmar!  Nu kan ju inte vem som helst träna 1000 timmar om året utan att riskera en totalkollaps. Man måste således ha generna på sin sida.

        Frågan är ju då om vi ska ge upp hoppet om att kunna utmana de rödklädda. Det är ju ofrånkomligen så att längdskidåkning är en mycket större sak i Norge än här .Man måste bestämma sig rätt tidigt om man ska satsa på denna slitsamma sport . Svenska ungdomar kanske väljer ishockey ,bandy eller fotboll .Således får man ju inte så brett urval. I Sverige har urbaniseringen gått längre än i Norge. Våra elitskidåkare kommer ju främst ifrån Dalarna ,Norrbotten och Jämtland .Mer sällan från våra storstadsområden.

                  Nu får vi väl hoppas att Calle H ,Marcus Hellner och Jönsson har tillfrisknat till VM i  Lahtis nästa år.Dessutom bör vi väl kunna se fram emot ett genombrott av de yngre förmågorna kanske redan i år.

                    Nu ska vi inte glömma att det pågår en långloppscup som heter Ski-Classics där våra svenska åkare har gjort bra ifrån sig. Man kan ju undra varför den har fått så lite uppmärksamhet i media.

Juridikens vägar.

Sture Bergwall/ Thomas Quick.

     Juridikens vägar kan förefalla outgrundliga för en vanlig människa som inte fått sitt medvetande grumlat av akademiska spetsfundigheter. .I vanliga fall föreställer vi oss nog att det finns en verklighet som är oberoende av vad vi tycker eller tror. Vi tänker oss att något är antingen sant eller falskt, möjligen halvsant.
          I juridiken handlar det mer om sannolikheter ock vad som går att bevisa .Sant eller osant har inte så stor relevans.
             Christer Pettersson blev frikänd för mordet på Olof  Palme ,trots att många fakta talade för att han var skyldig. Det fanns inga tekniska bevis. Dessa hade han bränt upp. Den definitiva sanningen tog Pettersson med sig i graven ,och det vore sensation om det skulle komma fram nya konklusiva fakta.
               Inget enskilt rättsfall har väl dock väckt så stor undran som fallet Thomas Quick,numera Sture Bergwall. 
             1991 befinner sig Thomas Quick på Säters rättspsykiatriska klinik. Han har varit i kontakt med psykiatrin sedan ungdomen ,och omkr. 1970 blev han diagnosticerad med en allvarlig personlighetsstörning med inslag av pedofili och sadism. Han bedömdes då vara en utomordentligt farlig person ,med bristande impulskontroll ,och han hade gjort ett ohyggligt våldsamt dråpförsök i Uppsala,varvid offret överlevde mot alla odds.
                  Efter utskrivning från Säter 1977 vet vi inte så mycket om Quicks göranden och låtanden .Något varaktigt yrkesarbete tycks han inte ha haft ,förutom att han drivit kioskrörelse  med en kamrats mor. 1980-talet förefaller att ha varit en lugn tid i Quick / Bergwalls liv....eller..
               Tomas Quick går i terapi på Säters sjukhus ,när han vill berätta om ohyggliga saker han gjort tidigare .Han börjar erkänna mord på mord. Ofta kan han ge förvånansvärt riktiga detaljbeskrivningar om omständigheterna kring morden ,även om vissa saker är virrigt och hänger inte ihop.
              Det har i regel gått ett 10-tal år sedan händelserna och det vet vi ju alla att minnen från något decennium tenderar att bli alltmer fragmentariska,men brukar klarna när man få fokusera på detaljer samt tala om dem. Man kan ju undra varför Quick är så angelägen om att berätta detta . För min del ser jag inget märkligt i att en människa som begått ohyggliga saker inte kan gå behålla detta som en hemlighet hela livet. Enda sättet att gå vidare i livet vore ju att erkänna och få sin dom .Spekulation kanske du tänker,men det har ju spekulerats om än märkligare saker i detta ärende.   2001 har Thomas Quick dömts till rättspsykiatrisk vård för sammanlagt 8 mord. 8 juristdomare och för övrigt alla som varit involverade i det rättsliga,är övertygade om hans skuld. Visst tvivel finns ,men då från utomstående,främst journalister och andra mediapersoner.
             2009 har Tomas Quick som nu heter Sture Bergwall tagit tillbaka sina erkännanden och begärt resning,i de flesta fall initierade av advokat. Nu går det undan . Alla som varit skeptiska till Thomas Quicks skuld får nu vatten på sin kvarn. Journalister skriver böcker där man målar upp de mest fantastiska konspirationer med Säters Sjukhus som en sekt där man har mystiska teorier om förträngda minnen. Det talas allmänt om den största rättsskandalen i Sverige någonsin .Allas vår Leif GW Persson tycker att vittnena i rättegången ska fällas för mened och man polisanmäler Åklagaren Christer van der Kwast. 
           Plötsligt är hela mediasverige enigt om att Tomas Quick har varit oskyldig hela tiden och att domarna mot honom är en monumental rättsröta. De som har en avvikande uppfattning,som t.ex Gubb-`Jan Stigsson på Dalademokraten blir omplacerad och krav reses på att han ska avskedas. 
                 En av Sveriges mest kompetente Jurist ,justitiekansler Göran Lambertz får i uppdrag att granska hela förfarandet i rättsprocessen. Till allas bestörtning kommer han fram till att rättsprocessen i stort sett skötts på ett noggrant och bra sätt. I en av de kanske mest komplicerade mordutredningar som vi sett har man ju ibland gjort saker som inte var så bra, men i stort sett har man haft en grundlig bevisvärdering och vägt olika saker mot varann.Även från det norska rättsväsendet är man nöjd med domstolarnas arbete.
             Nu blir ett formligt ramaskri i medierna .Göran Lambertz får framstå som en knäppgök och rättshaverist som inte ger sig trots att han har alla mot sig. Karismatiska personer som Jan Guillou  och  Leif GW, smular sönder Lambertz analys. De får god hjälp av allehanda debattörer och ledarskribenter . Det är bara det att de fokuserar hela tiden på de saker som har svagt eller inget bevisvärde .Alla saker som tyder på att domstolarna har haft bra på fötterna väljer man att vifta bort eller ignorera helt. Sture Bergwall blir frikänd utan att man egentligen har ifrågasatt hans nya uppgifter.
                Med tanke på vilka ohyggliga saker som lagts honom till last är det märkligt att man kunnat frikänna honom så lättvindigt.Är det kanske detta som är den verkliga rättsskandalen. Man kan fråga sig vad psykiatrin hade för kontakter med Bergwall mellan 1997 och 1990. Med tanke på hans dokumenterade farlighet borde man haft ett öga på honom .Han är ju dock en av de få som skulle vara i stånd att utföra de gärningar som han anklagats för.  För den som inte nöjer sig med den ordinarie mediarapporteringen i frågan har nu Göran Lambertz skrivit en bok som han gett namnet Quickologi.
 Ingen direkt lättläst bok,men nödvändig för den som känner att hen behöver lite mer fakta i ärendet. Det kommer sannolikt att skrivas fler böcker om quickärendet så sista ordet är nog inte sagt. De döda kan ju inte tala och med tanke på att det är så länge sedan brotten begicks så blir det svårt att få någon teknisk bevisning. Än så länge vet endast Sture Bergwall hur det ligger till .Om jag vore 15 år skulle jag nog inte vilja möta Quick/Bergwall ensam på en enslig plats.

Boken finns på bibliotek och på  nätbokhandeln.
                    
              

Nationell samling i Migrationsfrågan.

        Vår regering har som bekant haft ett litet jippo på gamla Münchenbryggeriet i Stockholm under rubriken Tillsammans för Sverige, en nationell samling med anledning av det prekära läget i flyktingfrågan .En nationell samling antyder att det nu är allvar. Tankarna går till tider av krigshot. Såväl kungafamiljen som representanter för näringslivet var  inbjudna. 
            Inledningsvis fick vi en historisk redogörelse av historikern Inger Lomfors,som sa vad vi fått höra tidigare ,nämligen att invandring inte är något nytt i Sverige. Det som var lite intressant var nog när hon berättade om situationen före 1:a världskriget,då vi hade i stort sett öppna gränser mot omvärlden. Då hade vi stor brist på arbetskraft på grund av den stora utvandringen till främst Amerika . Bland annat många ryssar kom hit för att arbeta. Sedan har gränserna stängts,men vi hade rätt många arbetskraftsinvandrare här efter 2:a världskriget. Den som läst Ernst Brunners självbiografi känner nog till stockholmsstadsdelen Seppan ,där Alfa Laval hade sin separatorfabrik. Seppan var ett ett multinationellt område,där många duktiga och framgångsrika arbetare skapade sig en framtid. 
               Frågan är om man kan jämföra gångna tiders arbetskraftsinvandring med vad vi ser idag. Vi hade ett stort behov av arbetskraft och dessutom blev dessa invandrare snart nog svenskare än svenskarna själva. I dag är det bara efternamnet som vittnar om att många har ursprung i andra länder .Man har blivit assimilerade helt enkelt.
                 Idag råder den normativa mångkulturalismen som överordnad ideologi ,och nu är det majoritetssamhället som ska anpassa sig. För övrigt har vi hög arbetslöshet ,och det kommer att bli mycket svårt att hitta egenförsörjning åt alla som har mycket låg utbildning.Då hjälper nog inte rutavdrag och sänkta ingångslöner långt. 
                 När man hör debatter med politiker och proffsdebattörer får man en känsla av att allt handlar om jobb och bostad .Detta är nog så viktiga saker, men det stora problemet blir nog att många inte kommer att känna sig särskilt bekväma med den svenska modellen ,att betala skatt och vara lojal mot samhället ,att vittna i rättegångar där någon i den egna klanen  står åtalad. Så har vi naturligtvis detta med islamiseringen och relaterade problem. Där har vi nog den stora utmaningen.  Att många ur den gamla ursprungsbefolkningen inte känner sig hemma i sitt eget land borde vara något man tar på allvar.
              Tillsvidare fortsätter våra TV-kanaler att visa sina trevliga reportage om mörkhyade ungdomar (pojkar ,sällan flickor) som spelar fotboll och det är ju så bra för integrationen. Nu är nog livet i Sverige mer komplicerat än på fotbollsplanen.

Julia Caesar avslöjad

Den oriktiga Julia Caesar

Så var hon avslöjad till slut ,hon som irriterat alla ledarskribenter genom sin skarpa formuleringskonst och konspiratoriska analys av Sverige;Alltså Julia Caesar.Jag må erkänna att jag länge varit nyfiken på vem hon egentligen är,men nu när jag vet är det inte så intressant längre.Damen ifråga kommer ifrån Bollnäs från början och torde ha gått på gymnasiet samtidigt som jag gick i realskolan.Man kan ju fråga sig vad den riktiga Julia Caesar skulle ha tyckt om att låna ut sitt namn på det här sättet.
           Jag tycker nog i princip att man ska gå ut med sitt riktiga namn om man deltar i samhällsdebatten. Det ska vara rätt vägande skäl annars .Man kanske riskerar att mista jobbet,eller får svårt att få en tjänst man söker. Det kan ju handla om den personliga säkerheten.Det blir en asymmetri om den ena debattdeltagaren går ut med sitt namn och den andra kontrahenten med en anonym signatur. Jag har bara läst en av hennes böcker,samt enstaka blogginlägg och tycker att hon visserligen belyser viktiga problem i vår asyl och invandringspolitik,men det finns ett konspiratorisk drag i det hon skriver. Jag känner således inte riktigt igen mig i  den bild hon ger av Sverige av idag. Jag tycket nog fortfarande att Sverige är ett rätt bra land att leva i ,men frågan är ju vart vi är på väg. Å andra sidan kan man fråga sig hur sannfärdig bild av Sverige vi får i Fredrik Reinfeldts klassiska Det Sovande Folket. ,för att inte tala om Stieg Larssons millennietrilogi. "Julia Caesar " befinner sig emellertid på fel sida om åsiktskorridoren och då är det helt i sin ordning att kalla henne nazist och andra hemska saker.
             Det som oroar våra ledarskribenter är att "Julia Caesar" inte är så lätt att avfärda som en vanlig bloggare eller insändarstolle .Hon är ju journalist bevars. Det gick väl an så länge hon höll sig till amalgamdebatten eller kritiserade vårdsverige  ,men att ge sig på islamiseringen eller det mångkulturella samhället det är för farligt.
             För övrigt tror jag inte att det är riktigt bra för den psykiska hälsan att snöa in för mycket på en fråga,det må vara feminismen eller vindkraften.Risken är att man drabbas av någon slags kikarinskränkning och förlorar sinnet för proportioner.

Den riktiga Julia Caesar.

Förträngda minnen och svårläkta sår.

När jag gick i folkskolan på 1950-talet fick vi lära oss att Kommunismen var ett ont samhällssystem och innebar såväl ofrihet som låga löner. Däremot fick vi  inte veta så mycket om nazismens ogärningar.
         Idag är det snarare tvärtom.Nazismen har kommit att representera människans ondska när den är som mest avgrundsdjup. Skolklasser åker till Polen för att beskåda det mest ökända av nazisternas dödsläger nämligen Auschwits-Birkenau. Visst är Birkenau något i en division för sig ,där man avlivade människor i industriell skala i syfte att utrota en hel etnisk grupp. Att vara nazist är en av de värsta beskyllningar man kan rikta mot någon, och används idag närmast som ett skällsord.Lägg till detta alla program i TV och de överlevande som fortfarande kan resa runt på skolor och berätta om sina upplevelser. Dessutom kan man nog säga att Tyskland på det stora hela taget har gjort upp med sitt förflutna. Man förlorade ju dessutom kriget,och sett i ett större historiskt sammanhang var ju nazisttiden en rätt kort tid. Däremot satt ju som bekant representanter för stalinregimen på kärandesidan i Nürnbergrättegångarna och de  behövde aldrig stå till svars för sina brott mot den egna befolkningen. Visserligen blev det ett visst töväder efter Stalins död, men systemet levde kvar och ockupationen av t.ex Baltikum pågick till Sovjetunionens sammanbrott. Ryssland har aldrig riktigt behövt göra upp med sin sovjetiska historia ,och som bekant sitter en gammal KGB-man sitter som Rysslands president,vilket jag   tycker är en besvärande omständighet.
               Jag skulle nog lugnt påstå att kunskapen om Sovjetterrorn under Stalin men även före och efter är dåligt kända av en bred allmänhet här i Sverige Visserligen finns de stora tegelstenarna att läsa som behandlar ämnet.Vi har Robert Conquest .Anne Applebaum ,Timothy Snyder och många fler.Dessa  är det nog många som inte har läst .Hur många känner till tvångskollektiviseringen av Ukraina på 30-talet ,då hela Ukraina förvandlades till ett stort Bergen -Belsen där folk dog i miljontals av svält i Europas kornbod! Hur många känner till tågen från Baltikum till Sibirien lastade med tusentals kvinnor ,barn och gamlingar som inte visste vad de anklagades för ,lastade i boskapsvagnar.Många kom aldrig tillbaka och de som överlevde kom att bära en smärta inombords som ingen annan kunde förstå. På något sätt blev ju förtrycket i Sovjet normaliserat.Sovjetunionen varade ju så mycket längre än Tredje Riket,runt 70 år.Ockupationen av Baltikum varade i ungefär 50 år- Vi som var barn eller unga tyckte huvudsaken var att det inte blev krig.
                  För den som skulle vilja sätta sig in i vad sovjetockupationen innebar för människorna i Baltikum skulle jag vilja rekommendera en rätt okänd bok som heter Förträngda Minnen av den estniska journalisten och författaren Imbi Paju .Hon har lyckats få sin mor att berätta om det hon upplevde i slutet av kriget och åren därefter ,minnen som hon inte känt att hon kunnat dela med någon annan.Förträngda i dubbel bemärkelse ty det var ingenting som diskuterades offentligt Sovjetestland. Till att börja med blev man utsatt för plundring av den röda armens förintelsebataljoner .Redan fattiga bönder blev bestulna på det mesta.Småningom blev man tvingad in i tågen mot Sibirien. Där fick man genomlida allsköns förnedring och umbäranden. Efter Stalins död kunde många åka hem igen .Man blev emellertid betraktade med stor misstänksamhet och hade svårt att få arbete. Man var ju stämplad som folkfiende. Detta var människor som aldrig hade varit politiskt aktiva utan försökt leva på vad jorden gav. Vem som helst kunde bli stämplad som folkfiende . I tredje Riket visste man åtminstone varför man blev gripen och tillfångatagen,men i Sovjet kunde vem som helst bli arresterad och sänd till Sibirien utan någon förklaring.
     Eftersom jag nyligen gjort en resa genom Polen och Baltikum känns balternas öde aktuellt på något vis .Vi i Sverige har ju inte haft främmande trupp i vårt kärnland sedan slaget vi Stångebro 1598,och har svårt att förstå ett folk som blivit utsatta för den ena ockupationen efter den andra genom historien.
         Jag hoppas att fler upptäcker Imbi Pajus bok.Den finns åtminstone på Bollnäs bibliotek,och går annars att beställa, via Helgebiblioteket.